fredag 4 mars 2011

PISA-listan

Skolvärlden från den 2 februari 2011 har en artikel som handlar om: Här drillas världens bästa elever.
Nu toppar Sydkoreas elever PISA-listan. Sydkorea producerar många skickliga ingenjörer och studerar mer än amerikanska ungdomar har Barack Obaama uttalat.

Frågan är om den Sydkoreanska undervisningen är ett skräckexempel eller en förebild?
Dessa punkter beskriver de sydkoreanska ungdomarnas skolgång:
  • skoluniform
  • strikta regler kring pojkars hårlängd
  • sitter tyst och följer läraren uppmaning
  • lärarledd undervisning
  • eleven antecknar och svarar på direkta frågor från läraren
  • klasserna är stora 30-40 elever eller fler
  • föreläsningar med lite eller inget diskussions/meningsutbyten möjligheter
  • elever får endast prata då läraren ställer en direkt fråga
  • många tar privatundervisning innan och efter skolan (vilket gör att de ibland inte är hemma förrän midnatt)
  • gratis skolgång
Ett enda syfte finns med denna obligatoriska skolgång och det är att få eleverna att klara testet för intagningen till högskolor och universitet. Bristen är den personliga utvecklingen.
(Detta är min tolkning.)

Jag måste säga att jag är glad över att jag jobbar i den svenska skolan. Visst finns det saker som jag anser att måste förbättras i den svenska skolan. Jag tror/hoppas egentligen inte att det finns någon arbetsplats som inte behöver utvecklas.
Jag ställer mig frågande till PISA-listan när jag läser detta. Vad är viktigast: fråga-svar kunskap, kunna föra resonemang och stå för en åsikt, kunna argumentera, ha drivkraften att kunna- vilja -våga, socialkompetens.....
Jag säger inte att det ena måste utesluta det andra. Men om vi strävar efter att ligga före Sydkorea på PISA-listan utifrån de punkter som beskriver så får jag nog söka mig efter ett annat jobb.